Äntligen avslut!
Finns det änglar?
I början på 90-talet fanns det kanske mer pengar i landstingen än vad det finns nu, vad vet jag?
Men jag tyckte då att vården i Uppsala och i Karlstad var fantastisk, det var aldrig frågan om annat än att man slussades mellan olika undersökningar och allt fungerade som på ett löpande band. Man fick till och med flyga mellan Karlstad och Uppsala. Kan bero på att Landstinget hade mer pengar då eller att de fördelades annorlunda då mot nu, vad vet jag?
Men det jag vet är att vara onkolog patient på CSK Karlstad idag är fortfarande en upplevelse. Från det 1:a konstaterandet av min gamla Uppsala doktor! på onkolog mottagningen att det finns något i en lymfkörtel i ljumsken till att det hela drar igång. Det har ”bara” varit att hålla i sig och åka med. Ultraljuds undersökningar i Säffle, till datortomografier i Arvika, till en mindre operation på CSK och till ett utlåtande från patologerna att detta är Hodgkins, igen.
Efter detta så har farten om möjligt ökat och resan har gått vidare till en lungröntgen och vidare till insättning av en ventil för cellgifter under huden i bröstet och ett antal blodprov.
Under hela denna resa så har jag träffat på personal som är fantastisk, från damen på lungröntgen som med ett stort mått av skoj och allvar och med kunskap ledde mig igenom lungtest till sköterskor och läkare på hjärtultra via röntgen till onkolgi mottagningen.
Sedan fortsatte det med 6 månader på Cytostatika mottagningen och där finns det änglar!
Att få en sköterska tilldelad som sin egen känns fantastiskt tryggt om man är orolig för hur det ska bli vad som ska hända eller hur det ska gå. Att sedan alla sköterskor är mjuka, vänliga och att man kan ringa när som helst är en stor bonus.
Allting sköts från cytostatika mottagningen med läkar besök, recept och tider till andra undersökningar m.m.
Så jag och änglarna har slagit slagit Hodkins gänget igen, för jag är övertygad nu om att det faktiskt finns änglar och många av dem jobbar på CSK.
Tack Rita, Desireé, Lena, Karin, Eva och alla ni andra, sträck på er för ni är otroliga!
Med detta kommer Hodgkins bloggen att avslutas och jag hoppas att den aldrig kommer att öppnas igen. Tack alla ni som läst och ni som kommenterat, det har stärkt mig.
God Jul och Gott Nytt År!
Janne i Borgvik.
