Äntligen avslut!
Finns det änglar?
I början på 90-talet fanns det kanske mer pengar i landstingen än vad det finns nu, vad vet jag?
Men jag tyckte då att vården i Uppsala och i Karlstad var fantastisk, det var aldrig frågan om annat än att man slussades mellan olika undersökningar och allt fungerade som på ett löpande band. Man fick till och med flyga mellan Karlstad och Uppsala. Kan bero på att Landstinget hade mer pengar då eller att de fördelades annorlunda då mot nu, vad vet jag?
Men det jag vet är att vara onkolog patient på CSK Karlstad idag är fortfarande en upplevelse. Från det 1:a konstaterandet av min gamla Uppsala doktor! på onkolog mottagningen att det finns något i en lymfkörtel i ljumsken till att det hela drar igång. Det har ”bara” varit att hålla i sig och åka med. Ultraljuds undersökningar i Säffle, till datortomografier i Arvika, till en mindre operation på CSK och till ett utlåtande från patologerna att detta är Hodgkins, igen.
Efter detta så har farten om möjligt ökat och resan har gått vidare till en lungröntgen och vidare till insättning av en ventil för cellgifter under huden i bröstet och ett antal blodprov.
Under hela denna resa så har jag träffat på personal som är fantastisk, från damen på lungröntgen som med ett stort mått av skoj och allvar och med kunskap ledde mig igenom lungtest till sköterskor och läkare på hjärtultra via röntgen till onkolgi mottagningen.
Sedan fortsatte det med 6 månader på Cytostatika mottagningen och där finns det änglar!
Att få en sköterska tilldelad som sin egen känns fantastiskt tryggt om man är orolig för hur det ska bli vad som ska hända eller hur det ska gå. Att sedan alla sköterskor är mjuka, vänliga och att man kan ringa när som helst är en stor bonus.
Allting sköts från cytostatika mottagningen med läkar besök, recept och tider till andra undersökningar m.m.
Så jag och änglarna har slagit slagit Hodkins gänget igen, för jag är övertygad nu om att det faktiskt finns änglar och många av dem jobbar på CSK.
Tack Rita, Desireé, Lena, Karin, Eva och alla ni andra, sträck på er för ni är otroliga!
Med detta kommer Hodgkins bloggen att avslutas och jag hoppas att den aldrig kommer att öppnas igen. Tack alla ni som läst och ni som kommenterat, det har stärkt mig.
God Jul och Gott Nytt År!
Janne i Borgvik.
1:a av många återbesök
Nu jädrar.....
Ösregn
Ett tag sedan.
Att börja röra på sig.
Besked
Ett träningspass
Onsdag
Är det onsdag?
Söndag
Just idag......
Det blev lite tår fyllt på cytt mottagningen då den mjukaste och vänligaste sjuksköterskan Rita och jag tog som ett typ farväl. fast jag vet redan nu att vi kommer att ses igen då venporten ska spolas framöver. Men jag hoppas att mitt lilla tack smakade bra åt dessa fantastiska människor som jobbar där,
Sitter hemma nu och försöker ta in att detta är klart och jag hoppas att det tar ca 100 år till nästa gång.
Kenta Gustavsson och Just idag är jag stark får avsluta idag:
Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Hemma och uppladdning.
Inför 12:e och sista ronden mot Hodgkins gänget. Jag tror inget annat än att kampen är vunnen för gott den här gången. Jag vill inte ha nåt mer med Tomas Hodgkin's upptäckt att göra. Så imorgon bitti är det blodprov i Grums och sedan sista gift granen på tisdag.
Kom förresten från Dalarna idag och från ett härligt flugfiske och skön helg med "grabbarna" Det har varit en jobbig men rolig helg, vi har gått och stått och vilat. I morgon är det äntligen måndag!
Lisa för själen.
Ja helgen är inte slut än men detta kommer man att leva av hela vintern,
Är i Dalarna på flugfisketur med bästa kollegan Hallquist och kompisen Mika. Sagt det förut och säger det igen att ha förmånen att kunna vada i en strömmande älv och flugfiska efter harr är få förunnat. För mig är detta en helt otrolig upplevelse då jag inte trodde detta i början på april. Att det är långt mellan huggen spelar ingen som helst roll. Att kunna sitta 2m från älven och äta kolbulle och käka färsk harr på hårt bröd i en fantastisk solnedgång är helt otroligt, finns ingen restaurang som slår detta. Nu går det lättare att ladda inför sista ronden på tisdag. Ha det bra!
En fin dag!
Fick åka med bästa grannen Lennart på en båttur till liljedal idag. Så man fick provköra en flybridge idag. Träffade också Nina i Liljedal, hon och jag har träffats och pratat på cyt mottagningen. Hon kallar den giftavdelningen, en fantastiskt positiv människa!
Ja såna dagar har jag!
Idag blev det ingenting.
På csk alltså, tanden är kvar och ska så förbli ända till mitten på oktober. Han (tandis) sa att vi väntar tills sista cellgiftskuren är gjord och att immun försvaret då är som det ska. När den ska göras var planerat redan i april så det känns som om det var en onödig resa till karlstad idag. Men helt i onödan var det inte då jag hälsade på avdelningschefen på avd 12. Sonen fick också skjuts hem. Sedan blev det biltema och en drivrem till Peugeoten och byte av densamma på eftermiddagen. Så i morgon är det träningsvärk igen. Ha de'
I morgon måndag.
I morgon är det käkkirurgen som gäller, kl.13 åker den halvt om halvt rotfyllda ut. Innan dess ska gymnasieeleven skjutsas till bussen. Sedan är det väl bäst att stoppa i sig lite käk för det lär väl ta ett tag innan man kan/ får äta.
Sedan ska jag ge mig på att byta generatorrem på den franska bilen, ja ni hör ju hur det kommer att gå. Vi hörs!
Nu Torsdag
Varit på Resö idag och hjälpt till att få hem föräldrarnas husvagns tillbehör. Säsongen för husvagn på kusten är över och nu ska den städas och putsas för lite senare i höst ställas upp på Långberget. Ronny var med ner med lastbilen så resan ner, lastning, resan hem och avlastning i Borgvik gick på rekordtid.
Men magen jag säger då det, idag har den varit i olag. Omeprazol dag idag. Men i morgon är det sovmorgon då sonen ligger över hos en kompis så jag slipper skjutsningen in till Grums i morgon. Snäll kompis och snälla föräldrar finns det!
Jo ni har rätt Det är inte min mage!
Näst sista!
Nu är det nära, idag sattes den näst sista giftgranen in mot the Hodgkin's boys. Kändes att det var bra träff på dom idag och den träffen kommer nog som vanligt att kännas ett par tre dagar efter morgon dagen.
Ja nu är det en gång kvar och jag hoppas att gänget på cytostatika avdelningen äter tårta för de kommer att få en rejäl bit att äta på. Sedan, en månad efter den sista behandlingen så blir det en dator tomografi (Usch) i Arvika och efter det blir det ett läkar besök. Det är ungefär så mycket jag vet nu om rutinerna efter en behandling. Om de närmaste 3 dagarna vet jag däremot allt. Betapred, omeprazol, primperan och några droppar mot hård mage, metallsmak och orolig mage. Nu har ni snart sett allt på insidan från cytt mottagningen så nu är det bara utsidan kvar. Snygg utsikt!
Helförkylt.
Vaknat helförkyld - check
Kört Wille till Grums - check
Lämnat blodprov i Grums - check
Åkt hem, vänt och åkt till tandläkarn i Grums och fixat ett täckförband till den trasiga tanden- check
Åkt hem, vänt och åkt till bussbolagets hittegodsavdelning i Karlstad pga Willes tappade plånbok i bussen - check
Åkt hem och hade sonen med - check
Laddar för giftgran i morgon - check!
Blixtförkyld?
Inatt vaknade jag med ett riktigt halsont. Imorse gick jag upp med både halsont och en jätte rinnande näsa. Både förkyld och ont i halsen på ca 6 h?
Ja allt är tydligen möjligt när immunförsvaret har gått ner till noll. Antagligen kommer det inte att hoppa tillbaka lika snabbt, men man är ju redan med i försäkringskassan......
Värre är att den provisoriska lagningen i den döda tanden är borta. Den ska ju ut 2:a september men jag får kolla på måndag med käkkirurgen om den behöver lagas igen eller om man kan vänta. Det vore inte bra med en infektion i käkbenet just nu. Som sagt på måndag startar rond nr 11.